Emma

Jag vet inte om det är något som skrämmer mig eller om det är något som jag ser fram emot. Det är nog lite både och. Idag är det bara 200 dagar kvar tills jag tar studenten. Efter skolan är det jag som helt och hållet ska bestämma hur mitt framtida liv ser ut. Det är en dag som jag har längtat länge efter och den är på väg både snabbare och långsammare än vad jag trott. Hur många timmar har jag inte suttit ett klassrum på Bäckäng eller i ett övningsrum på musikskolan och bara fått intryckt så mycket information i huvudet som möjligt? Det går inte ens räkna. Det är nu det är dags för mig att se och tänka framåt, det går inte att titta tillbaka nu. Det är efter gymnasiet som jag har chansen att genomföra alla mina största drömmar. Då finns det inte längre någonting som kan hålla mig tillbaka. Att åka som au pair och speciellt att gå på college har alltid varit mitt mål, jag måste bara tro på mig själv. Om någon skulle be mig att sluta drömma så skulle de be mig om att vara någon som jag inte är.

Usch, jag skäms nästan över att det är så dålig uppdatering här. Jag har ganska många läsare som tittar in här varje dag så jag får nog ta och skärpa mig lite nu. Tack för att ni håller ut och stannar kvar! Nu är blogg torkan slut för den här gången i alla fall. 

Vad har då hänt de senaste veckorna? För det första så har jag kommit igång ordentligt med körkortet och det känns riktigt bra, ett steg närmare USA ;) Det är liksom körkortet som håller mig tillbaka från allting, varför kunde jag inte fyllt år i april och gått en intensivkurs i somras? Jag vill ha mitt körkort nu!! :D haha. 

Igår hade jag nationella i svenska B och det gick lite sådär halvbra kanske. Kan inte riktigt förklara hur jag tyckte att det gick men det kändes lite sådär när jag gick ut därifrån. Jag lämnade in det vid kvart i ett så jag satt nästan i fem timmar, men det dumma var att brandlarmet gick! När vi hade suttit i runt 2,5 timmar började det tjuta! Kändes både skönt och jobbigt. Detta var en kort uppdatering men det var alltid något i alla fall! :)

Ha det bra!
xoxo Emma

Ibland känns allt bara så himla onödigt. Varför gör jag det här? Varför sitter jag och skriver på en samhällsrapport som aldrig någonsin vill bli färdig? Varför kan jag inte bara få bo i drömmarnas värld där jag inte kan se en skymt av en enda sak förutom det som jag drömmer om att göra. Jag vill bort, nu. Jag har bott på samma ställe, i samma hus i snart arton år. Det är dags att se och uppleva något nytt, jag är färdig här, det är inte meningen att jag ska vara kvar här längre. Jag vet precis vad jag vill göra i två tre år efter studenten, det har varit planerat sedan länge och det går inte sluta längta. Varför kan inte tiden gå fortare?