Emma

Det går inte sluta längta! :)
Det som är långtborta kommer hela tiden närmare!

Min första tanke på att jag vill bli au pair fick jag för ungefär ett år sedan. Jag har alltså gått omkring med mina au pair tankar, drömmar och funderingar i över ett år. I ett år har det nästan bara varit det som jag har tänkt på över huvudtaget. Nu är det bara ett års väntan kvar, det har alltså redan gått halva tiden och snart ska jag börja ansöka!
Hela dagen idag har jag varit riktigt taggad på hela au pair grejen, jag vet inte riktigt vad jag kan ha drömt om i natt för det har vart det enda jag har kunnat tänka på idag. Det ska bli så kul! Det flesta av er kanske börjar bli lite trötta på mig nu eftersom det känns som att au pair är det enda jag pratar om men jag kan inte hjälpa det, det är de enda tankarna som flyger omkring inne i min hjärna, haha!

Jag är i alla fall hemma från varberg nu efter en bra och lugn midsommar. Jag har verkligen världen sötaste kusin som precis håller på och lära sig gå så jag var nog mest med henne på midsommar och så fick jag reda på att jag ska få vara barnvakt åt henne i två hela dagar om en vecka, ska bli så kul!

Hittills har dagen spenderats med att jag har suttit som klistrad framför laguna beach, det är faktiskt bra. Har även börjat fundera på varför jag alltid har sagt att jag inte vill åka till California för just nu känns det väldigt lockande! Nästan så att jag heller vill hamna där än på östkusten, tänk bara på att det är varmt året om! Det skulle inte vara helt fel :)

Blev även lite inspererad av det och ändrade designen på min blogg, kände att det var dags för lite ändring. Vi får dock se hur länge det håller i sig, ville mest ha något som visar vart jag vill nu. När jag blir interesserad av östkusten igen så kanske jag byter tillbaka. Men vi får se, just nu är det California som gäller!

Jag har under en ganska lång tid funderat på att göra ett stort au pair inlägg om olika organisationer, förväntningar, vad jag känner, platser som jag tycker att man bör besöka i USA och så vidare. Det här är både bra för mig i och med att jag får prata av mig lite och för många andra som verkligen funderar på att åka iväg som au pair.

Jag har bestämt mig för att åka sommaren 2010, så det är alltså ungefär ett år kvar tills jag packar mina väskor och åker iväg. Jag kan säga att jag kommer att ha ganska stora förväntningar när jag åker, och det tycker jag att man ska ha. Visst, man behöver inte ha det men jag kan lova redan nu att de flesta som åker kommer att förvänta sig ganska mycket.


Jag tänkte börja med att prata lite om organisationerna. De största som jag känner till är Cultural Care, Sts au pair och Scandinaviska institutet.. Man har ju hört ganska mycket både bra och dåliga saker om de flesta av dem, kanske mest dåligt om Cultural Care men det är ju ändå den största. Just nu funderar jag mest på att åka med Scandinaviska institutet eller Cultural Care. Men vi får se, jag hinner säkert ändra mig minst hundra gånger innan jag har bestämt mig, tycker att det är jättesvårt. De några är bra på är de andra inte fullt lika bra på och tvärtom. Det är ju faktiskt många fler som trivs än vad det är som inte gör det.

Man behöver ju ha en del erfarenhet av barn för att över huvud taget kunna åka iväg. Jag tror att det är minst 200 timmar hos alla organisationerna men det är ju även bra att ha mer, så ett tips är att börja samla timmar så tidigt som möjligt.


En av de stora frågorna är ju vart man tillslut hamnar. Några stater som jag verkligen drömmer om att hamna i är New York, Massachusetts, Tennessee och California.

New York:
State capital: Albany
Yta: 54,475 miles²
Antal invånare: 19,000.000
Klimat: Har ett mycket varierande klimat, med årstider med tydlig sommar och vinter.
Kallas: The Empire State
Kända städer: NYC

Massachusetts:
State capital: Boston
Yta: 10,555 miles²
Antal invånare: 6,350.000
Klimat: Har tydliga årstider precis som i Sverige, men med en längre sommar och kortare vinter. På sommaren kan det bli mellan 30-35 grader.
Kallas: Bay State
Kända städer: Boston

Tennessee:
State capital: Nashville
Yta: 42,146 miles²
Antal invånare: 5,700.000
Klimat: Varma somrar och milda vintrar
Kallas: The Volunteer State
Kända städer: Nashville

California:
State capital: Sacramento
Yta: 163,707 miles²
Antal invånare: 33,900.000
Klimat: Ganska milt vid kusten, väldigt varmt i söder och kallare i norra delarna.
Kallas: The Golden State
Kända städer: Los Angeles

Jag har alltid varit inställd på att åka till en lite större stad, men sedan några månader tillbaka har jag även börjat fundera på de lite mindre städerna längre in i landet. Just nu är jag väldigt inställd på att åka till Nashville eller någon annanstans i Tennessee, men vi får se hur det blir. Man ska ju definitivt inte välja efter plats, gå helt på familjen istället. Hoppas bara att man verkligen väljer rätt familj så att man hamnar i en man tycker om och där man är omtyckt. Men det är mycket som blir vad man gör det till.

Innan jag bestämde mig för att åka som au pair funderade jag ganska mycket på att åka på bl.a. språkresa eller ett studieår utomlands, men jag kom fram till att det skulle bli alldeles för dyrt för mig. Så när jag hade varit lite deppig för det ett tag så kom jag in på hela det här au pair spåret och där är jag fortfarande. Kan inte tänka på något annat, det ska bli så kul!

Det finns så mycket som jag vill se och uppleva i USA. NYC, Disney World, Niagara fallen, Grand Canyon, Basebollmatcher, kulturen, allt! Men även om det finns väldigt mycket att se så får man inte glömma bort att man är där för att jobba och man ska ju göra sitt jobb bra. Det är en familj som har släppt in dig i deras liv och de litar på dig, så det är ju viktigt att man ger lika mycket tillbaka, om inte ännu mer.

Något som jag verkligen vill ta del av är den amerikanska kulturen med Thanksgiving, Halloween, 4th of July och allt vad det nu är. Jag är ganska sporttokig själv också så min bild av att det är helt galna i sport är ju inte helt fel heller. En till grej som alltid har varit en dröm för mig är att plugga på college och att man får göra det är ju bara ett plus. Grejen med college är ju att det finns så otroligt många olika kurser, allt från surfing och foto till ekonomi och historia. Kan säga att jag kommer att få det riktigt svårt att bestämma mig för något.

Om man vill åka som au pair gillar man att prova på och upptäcka nya saker. På ett sätt är det också riktigt modigt att våga ta steget och åka iväg. Jag menar man lämnar allt det som man har här hemma och åker till en plats där man inte känner en enda människa. När man ser det på det sättet blir man kanske lite fundersam. Men det flesta som har kommit hem efter sitt år borta säger att det är som att tiden har stått stilla här hemma i Sverige. Man har egentligen inget att förlora. Man måste bara våga!

Du kan arbeta som au pair om du..
..är mellan 18-26 år
..har barnerfarenhet
..har gymnasieexamen
..förstår och pratar engelska
..har körkort
..är positiv, självständig och flexibel
..inte har någon anmärkning i polisregistret
..kan var borta ett år

Jag tycker att om man bara någon gång har funderat på att åka, så ska man åka. Det blir som en chans i livet, man lär känna sig själv, man gör det helt för sin egen del + att det är en bra erfarenhet. Man får en chans att stå på sina egna ben och komma ut i världen. Jag vet att jag har missat hur mycket som helst som jag säkert kommer på senare men jag hoppas att jag har hjälp någon med allt mitt prat (även om jag inte har åkt själv än) och jag hoppas att det flesta som läst detta överväger att åka. Annars är det något som du kan tänka tillbaka på när du är 40 och tänka att "varför åkte jag inte". Det är en chans i livet, våga! Live the american dream, it's a once in a lifetime opportunity! Lämna gärna en kommentar.

Ha det bra!
Emma

Har precis kommit hem från Varberg efter en turbulent helg. Har bla. fått reda på att jag ska få min andra kusin nån gång i oktober. YAY! Satte mig vid datorn nästan direkt och blev riktigt taggade över hela usa au pair grejen nu igen! Så jag läste ikapp vad jag hade missat i alla bloggar, gick in på organisationernas hemsidor och läste igenom alla broschyrer som jag kunde hitta i mitt rum. Jag vill verkligen göra det här. Jag vill göra något för mig själv och växa som männsika! På något sätt känns det som att jag behöver göra detta. Jag vill, jag vill, jag vill. Och jag kan lova alla er som läser detta att det kommer att genomföras, för min egen skull. Sen vet jag även att det kommer kännas ganska motigt att skicka in min ansökan och veta att jag kommer vara bort i ett år, kanske mer. Och det kommer kanske att kännas ännu värre några veckor innan jag ska åka. Men det kommer vara värt det, det vet jag! Jag kommer våga!