tiden går och går!
Jag har nu cirka ett år kvar av mina år på bäckäng. Tiden har gått fort men ändå väldigt väldigt långsamt på samma gång! Men ändå mest fort och förhoppningsvis springer bara detta året iväg också. Kan knappt vänta till i november någon gång då jag har bestämt mig för att börja söka, det är mindre än sex månader kvar till dess och den tiden kommer bara att flyga iväg. Det är först sommarlov och sen börjar det tredje och sista året!
Jag undrar hur mitt liv ser ut om ett år?
xoxo
ja längtar också :/
ja precis, det är därför jag åker.!!! :D Jag tror verkligen att jag skulle gilla att bo i en familj, och att lära mig flutande engelska. Men jag var inne på den här organisationen, ehm, scandinaviska instituete och då kunde man ju läsa om olika familjer, det kan man ju inte göra på dem andra organisationernas hemsidor, och gud vad jag började längta ännu mer då! :D hahah men vem vet jag kanske ändrar mig och också åker med dem. ;) ja jag kan inte heller fatta att det är ett helt lååångt år kvsr!! :D jag längtar ju som fasiken och vill åka nu nu nu! Men om man reser med culturalcare så kan man redan ansöka om man vill åka i juni, men kan man ansöka redan nu på Scandinaviskainstitutet? :) kram
Ja jag vill med se sporter men det har man ju chans att göra när som. Min värdfamilj reser mycket när dom får chansen och gör gärna helg resor och det var mer det dom ville ha förslag på :D
Än så länge är jag mer än nöjd med sts: Dom har varit så himla hjälpsamma med allt och dom blir glada när man ringer så man behöver inte känna sig dum att fråga även om svaret egentligen är solklart. Sts sammarbetar med Au pair care och när man har blivit godkänd av både sts och au pair care så aktiveras en sida som man har fyllt i under ansökningsproseccen på internet. Man kan inte själv hitta en familj men när en familj valt dig för intervju så kan man se deras profil. Direkt när någon har valt att intervjua än så får man ett mejl från au pair care om vad familjen heter och att man kan kolla deras profil. Min värdmamma skickade ett mejl till mig knappt tio minuter efter au pair care. Men sedan är det upp till än själv om det är dom man vill komma till om dom vill ha en med då vill säga.
Nu när man har valt finns oxå en lista på au pair care med alla andra au pairer i området som åker med au pair care då och så finns det tillgång till deras mejladresser vilket jag tyckte är positivt :)
När jag skulle börja ha kontakt med familjer så hade jag en del krav på familjen som att de ska ha haft minst en au pair innan och att det är viktigt för dom att jag ska trivas.
Jag hade bara kontakt med familjen jag ska till för det klickade direkt. Redan när jag läste deras personliga brev så märkte jag att om det stämmer så uppfyller dom mer än alla kraven jag har. Det var värdpappan som ringde först vilket kändes skönt att det inte bara var mamman som har hand om det. Sedan pratade jag med dom några gånger och vi mejlade bilder. Sedan ringde dom mig och frågade om jag ville bli deras au pair och när jag sa att jag ville det skrev värdmamman YAAAY! och då kändes det jättebra :D
Om SI har jag ärligt talat inte hört mycket alls men det lilla jag har hört så ska dom vara bra. Men om du är osäker så mejla dom med frågor så tror jag du vet om det är rätt eller fel när du får svar :)
Hoppas du orkar läsa "uppsatsen" jag har skrivit nu :p
Hej Emma!
Visst åkte jag med Skandinaviska. Det var otroligt hjälpsamma hemma i Sverige under ansökningsprosessen. De kunde ringa och kolla hur allt går och de kändes verkligen som att de var en förmedling som brydde sig om en då de tog sig dit att svara på alla töntiga frågor och hjälpa en. De var helt fantastiska. Väl i USA blir förmedlingen helt plötsligt jättestor (Au pair in America) och kändes jätteproffsiga. Redan på orientation kände jag att jag valt rätt förmedliing då de, precis som innan, visar hur mycket de bryr sig och finns där att svara på allt frågor. Jag fick hjälp med allt jag behövde när jag var borta genom min counsler, huvudkontoret i Stamford CT eller genom Skandinaviska hemma i Sverige. Det bästa var nog att man alltid kunde mejla Skandinaviska om det var något, och de hjälper dig så mycket de kan från Sverige. Allt gick mycket smidigt, och jag kände mig aldrig vilsen med APIA. Dem är bäst, och efter allt jag hört om EF/Culture Care när jag var borta så är jag glad att jag valde APIA.
Även fast jag tyvärr inte är au pair längre, så tycker jag att jag har mycket erfarenhet att dela med mig efter mina 22 månader i USA. Jag rekommenderar alla (som vet att de kan ta hand om barn utan att bli galna) att åka som au pairer då de förändrade mitt liv. Jag vill tillbaka till USA och Boston så snart som möjligt. En dag kanske du kan fortsätta läsa min blogg, som svensk i USA. Hehe. Man kan ju alltid drömma.
Lycka till!!!
Det var så lite så :) Det är ju viktigt att man väljer rätt organisation.
Det kommer säkert gå jätte bra med allt när du har bestämt dig vilken organisation du vill åka med :D
