jag vet, jag är tjatig!
Hej! Jag heter emma och om ungefär ett och ett halvt år försvinner jag till usa och vem vet, det kanske dröjer yttligare två år innan ni ser mig igen!
au pair
Det går inte sluta längta! :)
Det som är långtborta kommer hela tiden närmare!
Om att längta
Det går inte sluta längta! :)
Det som är långtborta kommer hela tiden närmare!
Au pair
Då var det måndag!
10,43 Om man tittar på överskriften så kan det verka som att jag är ganska glad för att det är måndag, jag vet dock inte riktigt om jag är det. Det är en start på en ny vecka, en vecka som man nästan alltid hoppas på ska bli den bästa i ens liv. Frågan är om den kommer att bli det? Ibland skulle det vara kul att på söndagen bara kunna få en liten försmak på hur nästa vecka kommer att bli, man behöver inte se allt utan bara som ett litet klipp från någon av dagarna.
Varje måndag det här året har jag sovmorgon till klockan ett. Det är ganska skönt för att då känns det som att helgen inte tar slut och veckan inte börjar så fort som de egentligen gör. Man får en chans att sova ut en morgon till, vilket inte är helt fel. Men man behöver inte alltid gå upp sent bara för att det är sovmorgon. Istället för att vakna vid sex på morgonen och rusa omkging i huset en timme innan bussen går, så har man nu nästan all tid i världen. Man behöver inte stressa.
Stressen håller just nu på att ta över världen, det finns inte en människa på jorden som kan leva en vecka helt utan att stressa. Ibland tycker jag att det kan vara skönt när det är lite stressigt, för då är livet fullt med så mycket både roliga och tråkiga saker. Man behöver inte sitta ner och fundera på vad man ska göra nu, utan dagen är redan planerad till max. Så stress kan var både bra och dåligt.
Den här morgonen gick jag upp vid nio, även om klockan ringde klockan åtta. Efter det gjorde jag inte speciellt mycket, jag mest drog omkring genom huset och gjorde vad jag brukar göra på morgonen fast i ett annat tempo.
Men för ungefär en timme sedan satte jag mig ner vid skrivoret och läste igenom alla brochyrer jag har om att bli au pair. Jag läste och läste och tänkte och tänkte. Och efter en stund kom jag fram till att jag verkligen ska göra det här, jag vill ut och se världen. Jag vill inte leva mitt liv på samma plats i åttio år, jag vill göra något med det, Se mig omkring prova nya saker. Att vara kvar på samma plats, det är inte jag. Jag vill resa, se nya platser. På hösten efter gymnasiet åker jag till USA och jag kommer hem tretton månader senare. Nu är det bestämt. Men antagligen kommer jag inte att kunna vänta lite mindre än två år på det, så det blir nog en USA resa innan dess.
Nu väntar skolan. Ikväll ska jag sitta inne på mitt rum och plugga matte, matte och lite till matte. Får se hur det går med det.
Sail on silvergirl,
Sail on by.
Your time has come to shine.
All your dreams are on their way.
Varje måndag det här året har jag sovmorgon till klockan ett. Det är ganska skönt för att då känns det som att helgen inte tar slut och veckan inte börjar så fort som de egentligen gör. Man får en chans att sova ut en morgon till, vilket inte är helt fel. Men man behöver inte alltid gå upp sent bara för att det är sovmorgon. Istället för att vakna vid sex på morgonen och rusa omkging i huset en timme innan bussen går, så har man nu nästan all tid i världen. Man behöver inte stressa.
Stressen håller just nu på att ta över världen, det finns inte en människa på jorden som kan leva en vecka helt utan att stressa. Ibland tycker jag att det kan vara skönt när det är lite stressigt, för då är livet fullt med så mycket både roliga och tråkiga saker. Man behöver inte sitta ner och fundera på vad man ska göra nu, utan dagen är redan planerad till max. Så stress kan var både bra och dåligt.
Den här morgonen gick jag upp vid nio, även om klockan ringde klockan åtta. Efter det gjorde jag inte speciellt mycket, jag mest drog omkring genom huset och gjorde vad jag brukar göra på morgonen fast i ett annat tempo.
Men för ungefär en timme sedan satte jag mig ner vid skrivoret och läste igenom alla brochyrer jag har om att bli au pair. Jag läste och läste och tänkte och tänkte. Och efter en stund kom jag fram till att jag verkligen ska göra det här, jag vill ut och se världen. Jag vill inte leva mitt liv på samma plats i åttio år, jag vill göra något med det, Se mig omkring prova nya saker. Att vara kvar på samma plats, det är inte jag. Jag vill resa, se nya platser. På hösten efter gymnasiet åker jag till USA och jag kommer hem tretton månader senare. Nu är det bestämt. Men antagligen kommer jag inte att kunna vänta lite mindre än två år på det, så det blir nog en USA resa innan dess.
Nu väntar skolan. Ikväll ska jag sitta inne på mitt rum och plugga matte, matte och lite till matte. Får se hur det går med det.
Sail on silvergirl,
Sail on by.
Your time has come to shine.
All your dreams are on their way.
